Heavie var så mysigt trött efter våran lilla "öluff" då vi besökte några av öarna i Göteborgs södra skärgård. När vi kom hem lade hon sig som en liten boll i mitt knä, mattes lilla sötnos!
Jag vet inte hur många gånger vi fick höra av folk; "Åh vilken liten söt hund!" "Hur gammal är hon?" "Är det en chihuahua?" "Får man klappa?" "Det var det minsta jag har sett!" osv.
När man har Heavie med sig får man aldrig vara ifred, folk stirrar, viskar och pekar och kommer fram hela tiden. Som mamma sa, "Det är ju som om vi vore kändisar, tror dom har det så här."
I början tyckte jag det var jättekul när min lilla älskade vovve drog uppmärksamhet, men nu har jag tröttnat... Som när jag stod och väntade på båten vid Saltholmen, då kom det fram en hel skolklass med tjejer, det var säkert 15 tjejer i åldern 8-10 år som stod i en ring runt mig och klappade Heavie samt ställde 1.000 frågor.....
Det jobbiga är att förklara 1.000 gånger om dagen att "hon är 1,5 år" och "Nej, hon kommer inte bli större då hon är färdigvuxen nu".
That's life!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar